det är någon som går runt och stampar på övervåningen.
ingen är på övervåningen.
skitnödig av rädsla sneglar jag på människobarnet jag är barnvakt åt.
hon skrattar bara åt hanna montana.
dumma ungdomar, håna döden och tro att de ska överleva.
jag är så rädd. mörkt är det också.
ska jag våga smyggråta lite och hoppas att ingen ser?
