klockan är 23:55 och jag ska upp halv sju.
jag är här nu.
det krälar och jag mår ändå rätt bra.
kan man dela upp sig själv i två?
i vanlig anda så var jenna chickenshit och ställde in den väl behövda terapitiden.
men jag kan inte dela med mig, lägga det på bordet och vara modig.
förutom med några få.
och det tog många år innan de vann mitt fötroende.
jag är sjuk.
varför kan jag inte lita på någon, inte ens mig själv?
och varför blir man alltid ett jävla bakslag för sig själv?
jag hatar mig själv i den här stunden.
en del bygger luftslott och jag flyttar alltid in och och låser dörren bakom mig.
nu borde jag sova.
så självklart ska jag se lite skräckfilm och hispa upp mig igen.
imorgon är jag tillbaka igen, och den molande känslan har lagt sig lagom till kaffet.
