stockholm vaknar långsamt på droger och på sorg/ staden vaknar långsamt och jag är full igen.
hur kommer det sig att jocke alltid vet hur det känns? febervarm och ensam kan det säkert ursäktas att jag berättar att den här dagen varit en uppförsbacke. jag är på gränsen, men vet inte tillvad. kanske håller jag på att bli galen?
ju mer jag inte kan sova, desto mer identifierar jag mig med jack.
i sömnlösheten sover du aldrig riktigt, men du är aldrig riktigt vaken heller. allting är en kopia av en kopia av en kopia.
just nu är jag jacks totala brist på energi. och totala sug efter nikotin.
