måndagen var en parantes, en avstickare från mitt vanliga liv som andas tristess trots att jag skrattar ofta och från hjärtat.
jag är inte gjord för det som erbjuds.
sandra, jägern och blåsten höll med mig och vi gjorde ett tappert försök att kliva utanför ramen.
det började som en fin revolt,med en spirande fylla och kaffefläckar på min nya jacka.
det slutade med ångesten som exploderar när du påminns om att det är smutsigt på baksidan och allt har sitt pris.
jag mår inte dåligt.
jag känner min begränsad, fjättrad och kvävd.
mna gränser har satts upp av någon annan och jag vill inte bli bitter.
ibland känns det som att jag aldrig får det jag längtar efter mest, det jag skulle offra allt för och det enda som räknas.
