slickar bort blodet från ögonbrynets kröning och hittar alltid någon att märka och lämna bakom mig- eftersmaken när jag vakande efteråt.
och när jag inte fick vad jag ville så slutade jag låtsas och vart som vanligt den emotionellt störda flicka jag innerst inne är, och jag ser på dig att du inte förstår mig alls.
innerst inne, och det här är min hemlighet som jag vårdar och jag kan dölja den för alla utom de fem som har mitt hjärta i sina händer, njuter jag sadistiskt av att ha övertaget, att kunna spela spelet till perfektion och aldrig trilla dit igen.
utom den enda gången som fortfarande blöder, pulserar och dunkar under ensamma nätter när jag tillåter mig att tänka på ditt ansikte, din röst och den du en gång var.
men det är över nu och jag tänker flyktigt på dig när jag sitter och väntar på bussen, tänker på dig förtvivlat och önskar för första gången på många år att du var hos mig nu.
