igår var det bokens dag och jag hörde båda göran geider och mari jungstedt.
jag och linda vart rödkindade groupies: "mari, du är fantiastisk, dina böcker är underbara".
författare är mina popidoler och jag är en stalker utan självrespekt.
förutom att somna under långdragen föreläsning om ölands mysterier av medioker deckarförfattare så var jag inte en social mardröm. känns skönt och är en liten seger för mig, men ett pyttesteg för mänskligheten.
