det är ett antiklimax att se det här.
jag suckar för mig själv.
försöker att koncentrera mig på freud och jung.
låta mp3n ligga orörd.
inte lyssna på den döda vinkeln.
företa mig något vettigt.
ta bort mitt avskavda röda nagellack?
att jag av hygeniska skäl var tvungen att duscha bort den bästa kvällen är ett faktum jag sörjer än.
resten av livet skulle jag med hjärta ha spenderat i ett moln av svett, mentholcigarretter, hårspray och kajal. min jeanskjol lukar svagt gummi, rök och grus.
det här är verklig separationsångest.
