på väg ner så var det nära att jag cyklade över en kråka.
adrenalinskjutsen som följde gjorde att jag spräckte ljudintervallen och min bästa tid till city kapades på mitten.
efter en sådan början på dagen så satt jag lugnt och behärskat på huk mot den skrovliga husväggen och kedjerökte.
ni vet, för att lugna nerverna.
