jag satt med en tugga smörgåstårta i munnen.
den växte sig större för varje sekund.
som så mycket annat fick jag svälja ner det här också.
och ta med ro att det här livet är en kuliss, och jag är en högst medelmåttig statist.
jag sa ett halvhjärtat grattis och tänkte att ja, jävlar- det har varit ett ensamt år.
så får man inte tänka på ett födelsedagskalas, så jag log och skrattade. slipade min talang för vmlir i att hålla masken.
