i kolbäck finns det en affär, och sen är det slut med bebyggelsen.
förutom några grå lerhögar, sprudlande död och lite volvosar i gatuhörnet.
i vilket fall.
jag går in i affären och petar på alla saker. ägarinnan är en gladlynt medelålders dam som måste trivas i djävulens ändtarm, för hon ler oavbrutet.
hennes skratt är visserligen medryckande och charmigt, men jag vill slänga upp händerna för öronen och skonas.
så skrattar ju jag.
jag mötte mitt framtida jag.
i kolbäck.
