ja, jag vet ju att alla konstnärer missförstås under sin livstid. och så knarkar de friskt.
de är bara ärliga mot sin "inre röst".
jag är ju ingen konstnär, men när jag ger ut min bejublade första bok har jag inga ädla motiv. jag vill bara kunna säga: vad sa du nu då?
hämdlystenhet och avundsjuka är de enda drivkafter som funkar.
glöm lycka, moral och annat folkpartitrams. du ska ha de fulaste, minsat känslorna i ryggen när du ska få resultat.
