nu inser jag att det är väldigt ytligt av mig, allt jag skrivit i den här slasktratten till blogg. med undantag, självklart.
det känns inte bra att framställa mig själv så: en egocentrisk, flamsig apa.
det är ju inte allt jag är.
resten av kvällen kommer jag grubbla oavbrutet. det kommer bli existensiell ångest.
ingen ångest utan paranoia, alltså ska jag se the number 23 först. men gruva mig för det liv jag valt under tiden, och njuta minimalt av carrey i tatueringar.
