jag skäms för jag hör på din röst att min verklighet är hopplöst, onödigt banal. jag skäms ytterligare när jag inte kan sluta slänga in ett ord, en mening, en tirad om kaoset.
jag märker att jag hittar på saker att göra
endast för att slippa tankarna på dig
jag antar att jag klarar mig
och det kommer nog inte ändras för din skull
ring om du någonsin hittar
det du vill säga.
när jag pratade med mamma tappade jag behärskningen och skrek nästan : jag tänker inte tigga om hans gillande! jag tigger inte för någon!
idag är det 3 månader och fem dagar tills jag fyller 25.
25 år av ingenting.
vad har jag gjort med 9000 dagar?
