jaja, jag är en trött upprepning av mig själv. har efter många om och men kommit på (äntligen, pucko-ja) att jag måste sluta vara så arg på dig. det gör ju bara ont i mig att:
tänka arga tankar om dig.
riva sönder kort på dig.
ligga vaken och grubbla på alla sätt du kan dö.
så jag ska inte vara arg. 2008 ska jag fan inte gräva min egen vattenfyllda grav av ångest. förlåta, förlåta, förlåta.
jag ska älska sönder mig själv. hela med det röda guldet, liksom.
men jag blir arg på mig själv för att jag gråter när jag ringer till dig. min kärlek är total, men du har krossat mitt hjärta. så jag lipar lite, hulkar och eränner att jag saknar dig.
Förlåtelse, för fan. Mina vänner- den som håller hämden öppen lämnar såren exponerade.
så jag ska påminns mig själv dagligen att jag älskar dig. och att jag älskar mig själv. SEN SKA JAG BARA ÄLSKA! dileva skulle vara pepp om vi vore tajta hippiepolare. han skulle skåla med mig i rött te (utan socker) och säga att jag nu börjat vandra på den rosenfyllda vägen.
