nu var det ett tag sen jag vaknade illamående och lätt disorienterad. dimman har aldrig varit längre bort. tragiskt. att nå botten är ingen jävla hobby,ingen föreläsning där kaffe och kaka ingår. att vara inne i dimman är att ha en nära-livet-upplevelse.
mitt anala kontrollbehov behöver få en andningspaus.
